Tid måste vara det mest värdefulla som finns, ibland. Om man hade mer tid skulle man inte missa bussen, komma i tid till skolan, hinna plugga in allt i det redan fullproppade huvudet, umgås med vänner, familj och pojkvän, sova, chilla osv. Allt jag behöver har jag, förrutom tid(och pengar), vilket betyder att jag inte hinner med allt jag vill, ska och behöver. Det blir en ond cirkel, får jag inte tid till att chilla orkar jag inte plugga och om jag inte kan plugga får jag ångest och kan inte sova. Mitt probelm är tid, tid, tid på alla språk.

Anledningen till att jag har tidsångest kan bero på att jag har Nationella prov i Fysik A på fredag, med andra ord har jag en helvetesvecka. Men det känns ju bra, eftersom att Fysik är mitt starkaste ämne och för att jag förstår precis allting, eller det är väl det jag drömmer och fantiserar om nu och då.

Jag antar att det inte finns mycket annat att göra mer än att stå ut den här veckan och inte ta för hårt på det(mitt motto det här året). Sen har vi ju mina andra ”gör det inte till en så stor grej”, ”ta det som det kommer”, ”onödigt att stressa upp sig”, ”det löser sig” och  ”tar det i morgon” motton.

Egentligen borde jag väl bara inse att jag måste lägga ner mer tid på skolan än vad jag gör just nu, men det har jag inte tid till.

Tid handlar främst om är att prioritera och att ta sig tiden till vissa saker, vilket är precis vad jag ska göra nu. Jag ska ta mig tiden att sova.