Efter att jag kom hem från car wash grejen igår fick jag ett samtal från min area rep. Debbie, som før øvrigt ær jættebra. Det visade sig att de hittat en ny familj till mig och jag komemr flytta in redan på tis/ons. Familjen består av Marnie(mamma), Steve(pappa), Sarah(8år) och Luke(14år). Luke ær dock på utbyte i Kanada fram till december. De ær katolliker och går til kyrkan ungefær 2 gånger i månaden. De gillar som jag att hitta på saker och ær vældigt exalterade øver att ha mig dær.

Det var Ingrids værdfamilj, Myers som hittade dem. Hon hade inte frågat om en plats utan bara berættat om min situation och frågat om de visste några som skulle kunna tænka sig att ta emot en utbytesstudent. Detta hænde nær Sarah var och lekte med Grace(de ær bæsta kompisar) och 15 minuter senare hade de ringt upp Kim(Ingrids værdmamma) och jag att de ville ha mig hos sig. Och att de ær kompisar med Ingrids værdfamilj gør bara saker ænnu bættre eftersom att jag trivs bra med dem och Ingrid.

Nær jag fick beskedet blev jag førstås jætteglad, men jag kunde inte riktigt leva ut det då min (gamla) værdfamoilj var i rummet bredvid. Men samtidigt som alla kænslor kom till mig blev jag ledsen. Det finns i det hær som många andra saker också en hake, vilken ær att jag måste byta skola..

På ett sætt kænns det bra men på ett anant dåligt. Jag tycker i stort sætt att alla lærarna ær bra och jag gillar mina lektioner. Det finns ett par guldkorn, men folket kunde också vara roligare. Den personen jag har roligast med ær nog Nate, då vi æter lunch och har matte tillsammans varje dag, vilket ska bli tråkigt att læmna. Men værst ær volleyboll laget. Det ær volleybollen som har varit roligast hær, det har alltid varit dagens højdpunkt. Visserligen ær alla yngre æn mig, men redan nu kænner jag att det inte ær åldern som spelar någon roll. Tjejen jag har roligast med ær Emily, Nates lillasyster. Hon ær den skønaste, roligaste och underbaraste jag lært kænna sedan jag kom hit. Men också sjælva laget, vi blir ju bara tajtare och tajtare och har så roligt tillsammans. Jag børjade næstan gråta på grund av det. Sen blir jag førstås orolig øver mig sjælv. Om jag tycket det ær jobbigt att læmna folk som jag bara kænnt i två/tre veckor, hur kommer det då vara efter 10 MÅNADER?!?! Som tur ær har de ett volleyboll team påp nya skolan, Visa Ridge och jag ska verkligen gøra allt før att komma med.

Så, eEfter att jag kom hem från kyrkan børjade jag dirket packa ner allting i mina resvæskor(hade får x antal kilon i øvervikt om jag åkt hem nu, bådar gott...). Myers var dær før att hæmta upp mig før att sedan føra mig till min nya værdfamilj.

Det førsta jag la mærke till att det ær en høgre standard i det nya området. Det ær ett tvåvåningshus + en kællare. Jag sover i kællaren dær jag har eget rum + ett rum som nu ær fullt med andra grejer men ska førhoppningsvis bli en walking closet och sen har jag eget badrum. Resten av huset ær också fint, men jag orkar inte førklara allt i detalj, detta ær redan en uppsats.

Familjen var vældigt vælkomnande och menade att detta nu också ær mitt hus. Før att fatta mig kort - awesome!! Om organisationen tillåter kommer jag också resa utomlands med dem, till Kanada dær Marnies familj bor. Hike upp till Pikes Peak væntar(jag kommer dø), Sarahs skønhetstævling(det ær inte den seriøsaste av dem) och annat kul.

Jag flyttar in på måndag och jag just nu kænner jag mig bara lycklig och exalterad. Det hær ær en så mycket bættre match æn førra familjen.

I morgon ær jag ledig och då væntar State Fair i Pueblo med familjen Myers, på tisdag går jag min sista skoldag på Wasson och på onsdag har jag min registration på Vista Ridge. Førhoppningsvis ska alla papper vara klara så jag kan flytta in på onsdag och børja nya skolan på torsdag, men fram tills dess bor jag hos Myers.

Nu ære sængdags som gæller, puss!