Tänkte ägna det här inlägget till en person vid namn Anna Sixtensson.Jag har egentligen inte kännt henne vidare länge men ändå betyder hon så mycket för mig.

Jag träffade henne på samma ställe som där jag konfirmerade mig, Gransnäs. Det var lägrets början, första kvällen faktiskt. Vi satt vid lägerbålen och myste, hela gänget. Samtidigt som vi försökte lära känna varandra. Det vi inte hade någon aning om då var att några av oss skulle bli hur bra vänner som helst. Vänner för livet?! Sixten, som Anna brukar kallas. Ja, eller det känns som att det är hennes riktiga namn, eftersom det är vad jag både hört och sagt hela tiden.

Så spontan, orädd och framåt som jag var då, gick jag fram till Sixten och frågade varför hon kallas just Sixten. Svaret var ju inte alls komplicerat, taget från efternamnet. Anna tyckte väl jag var dum i huvudet som drog till med en sådan fråga, eller det kanske var min reaktion som fick henne att komma ihåg det här. "jaha, haha! Men då kan du kalla mig Sören. Jag heter Sörensson i efternmn!". Egentligen är det inte jag som kom ihåg det här, utan Sixten. Hon har ett riktigt bra minne som får henne att komma ihåg den första gången hon pratade med en okänd person. I varje fall vad den personen sa till henne. Jag blev alltså påminnd om denna kväll av henne. Mitt nya smeknamn höll i ett tag. Anledningen till det var väl den komiska anledningen att min präst hette Sören. 

Sixten var inte en konfirmand som jag, eller cirkus fem år tidigare var hon ju det. Hon är just nu 20 år, född 1990. På gransnäs jobbade hon som husmor. Det första man tänker på när någon nämner ordet husmor är en tjock gammal tant som jobbat i en skolmatsal sedan 50 år tillbaka eller en tant som tar hand om sina 35-åriga söner som än inte växt upp och bor hemma. Det är i alla fall vad jag tänker på, eller tänkte. Nu tänker jag på Anna och hennes gulliga husmors polare Klara som är 21 år gammal.

De här två tjejerna tog hand om allt från att vika och mangla dukar, laga mat, skoja, skratta, sova, jobba och luras på Gransnäs. Det sistnämnda blev jag ganksa hårt utsatt för förra sommaren, 2009. Jag, alltså Sören blev bland annat helt slukad at deras skämt jag ännu inte kände till. t.ex. att Sixten faktiskt var runt 25 år och att när hon var på gransnäs första året gick hon upp 7 kilo. Dum som jag var(är) gick jag på allt och tog det på stort allvar. "Såsen vet du, den är hur mycket smör och grädde i som helst. I mackorna och maten, så himla mycket fett. Smör i mängder". Om ändå det hade hindrat mig från att äta så mycket bullar och mackor som jag gjorde. Efter att räknat ut hur mycket bullar jag åt under det tre veckor långa lägret blev det upp till åtta bullar per dag och sammanlagt mellan 80-100 st. Och då är bara bullarna medräknade, mackorna ska vi inte tala om.

Minns när jag och Soffe skulle lära henne yoga för att hon inte skulle förstå att vi sovit hos köksarna en natt. Haha, det var tider det!

Lägret fortsatte och mer och mer lögner tog jag åt mig. Tyvärr hade jag inte så mycket tid att umgås med den där Sixten. Det fanns minst 44 andra människor att lära känna. Lägret led mot sitt slut och mycket mer såg jag inte av Anna. På vår återträff senare på hösten minns jag att jag sprang och letade efter henne, eftersom att jag så gärna ville träffa henne. Klara förklarade att hon tyvärr inte kunde komma. Hon skulle åka utomlands, resa världen runt, och flyget for redan samma helg som vi var där och hälsade på. På gransnäs.

Den här sommaren, 2010 sommarjobbade jag på Gransnäs. Och där var hon igen. Sixten som under hela vintern varit ute och rest i bl.a. Nya Zeeland, Australien och Söderhavet. Den här sommaren kom jag och alla mina andra Gransnäs kompisar att tillbringa många timmar med denna underbara kvinna. Mycket upptåg, skoj, mys och långa nätter. Ingenting att ångra, även om jag var jätte osäker på om jag verkligen skulle lägga ner tre veckor av sommarlovet på gården innan jag åkte.

Första dagen i köket var en hit. Sixten och Klara var som galna med pannkakssmeten. Vi försökte få den bra och jag vet inte hur många ägg vi kläckte i den skålen. Radion spelade på högsta volym, Jacob och Sixten dasnade loss medan dem som alla andra gräddade pannkakor. Jag fick uppgiften att ställa fram all mat vid serveringsdisken. Första felet jag gör är att duka fram fin tallrikarna, sedan kom pannkakorna ut på ett flottigt fat. De konfirmanderna som skulle äta pannkakorna var inte lika nöjda och glada som oss andra i köket. Jag sprang fram och tillbaka, köket, disken, köket, disken. Det är en av de roligaste minnena jag har av köket, och då var såklart Sixten med.

Jag och mina andra kompisar som konfirmerades året innan jobbade i köket osv. Kalla oss köksare.  Under vår köksar kväll hade vi tävlingar och påhitt med husmödrarna. Sixten vann såklart och fick det fina priset; spa-paketet. Manikyr, pedikyr och ansiktsbehandling. Fin musik skulle det vara också, för att öka mysfaktorn. Men jag vet inte om det blev så mycket mys. Jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt. Efter att Sixten tillsammans med nagellack på tröjan genomlidit spa-paketet som köksarna hade annordnat låg några av oss kvar ute bland myggorna och myste(med tall rötter i ryggen, spat var alltså utomhus). Det är ett annat minne jag har med Sixten.

Förutom det har jag minnen av Sixten som dansar galet i kapellet, Sixten och jag solar, pratar om boys i timmar, äter, skrattar, njuter av sommar, försöker hålla en viss jacob vaken mm. Det finns för mycket för att jag ska orka skriva ned allt. Ändå har vi knappt kännt varann länge.

Sixten jobbade även som husmor för läger två på gransnäs. Men det pågick när jag åkt där ifrån och läger ett jag slut. Eftergulliga grattis på födelsedagen samtal bestämde jag mig för att hälsa på henne. Så jag pallrade mig ned till Gransnäs , för andra gången den sommaren. Där möttes jag av en glad Sixten som sprang fram och kramade samtidigt som hon skrek mitt namn. Haha, jag blev så generad av alla som sprang fram och hälsade på mig. Där lärde jag känna ett par trevliga killar, August, Oskar, Albin och sen Karl som jag kände sedan innan. Nattbad och tandkrämskletande ledde till ännu en oförglömdlig Gransnäs kväll.

Nu känns det som att jag nämnt Gransnäs i var och varannan mening, men det är faktiskt inte bara där jag har träffat henne. Förra helgen var hon här i Linköping med sitt läger två gäng. Snälla som de är fick jag också vara med och leka med dem. Trots att en massa roliga saker hände dem två kvällarna jag var med hann jag och Sixten med att snacka ganska mycket. Prommenader och snack på toalett golv är två av mina favoriter. Efter en del prat om olika saker tyckte hon att jag skulle få med henne, eller åt minstånde hennes namn i den här oerhört välbesökta och kända bloggen. Så här har du Sixten!

Snabbfakta:

Född: 1990 den 14 juni (började skolan ett år tidigare och gick därför skolan med de som var ett år äldre)

Syskon: Tre bröder; Carl, Johan och Fredrik.

Gymnasie: Gick sam-fotboll(proffs?!)

Sport: Handboll och fotboll

Hemlän: Småland

Jobb: Assistent åt en 7-8 åring pöjk

Bor: Huvudstaden

Fobi: Banan(samma som jag) dock är Annas fobi lite värre än min. Om jag inte minns helt fel gillar hon inte att vara i centrum i stora folkmassor. Folksammlingar är en annan lite fobi.

Musik: Rock? Hon gillar Metallica och var på U2 konsert förra sommaren 2009. Festivaler som Hultsfred gillas också.

Motto: ”Det man inte minns - det har man gjort” och ”ta det som det kommer”

Plus: Oerhört rolig att lyssna på, upplevelser, pepp-talk, allt!

Minus: Bor inte i samma stad som mig..

Hoppas dessa 1 382 ord ska räcka.

Ses om en månad Sixten! Saknar dig fina människa!

weheartit

Gjort prov, tränat och fixat i ordning mig och nu ut, får se vad vart kvällen leder. PUSS!

Simmar i högar av plugg för tillfället, men det lär väl inte bli lättare. Nv-hum tar kål på en ibland men ändå gilöar jag det så mycket! Ska väl ta och slänga mig framför tv:n snart men först ska jag hämta lite te jag satte på för en timma sen. Bra, det lär väl vara lagom kallt nu.
Bilder från i helgen, hade tjejmiddag här hemma med mina fina klasskamrater. Någon kom på att vi skulle ha ett tema på det hela och det blev frankrike, yey!

PUSS!