VARFÖR JAG BYTTE VÄRDFAMILJ

2011-10-10 @ 03:59:05
Summery:  Fick reda på att jag bara skulle stanna hos min förra värdfamilj i sex veckor, vilket Explorius inte informerat mig om. Bytte värdfamilj en vecka senare


Så.. äntligen ska jag förklara varför jag bytte värdfamilj.

Min första värdfamilj bestod av en ensamstående ~56årig kvinna med 6 barn. De två älsta hade flyttat hemmifrån och hade redan egna familjer. Min 27 åriga värdbror läste på college, jobbade på ett daycare center och bodde hemma. Han fixade allt och var i stort sett mannen i huset. 25 åriga värdbrorsan läste på college i Boulder och bodde inte hemma, men jag träffade hon om innan han åkte iväg samt när han kom hem över en långhelg. Min värdsyster som var 20 år läste på college i Utah, henne hann jag också träffa inna hon åkte iväg. Min yngsta värdbror var lika gammal som mig, 17 och bodde såklat hemma, men gick på en annan skola än jag.

Familjemedlemmarna var snälla och oerhört hjälpsamma, men vi var väldigt olika. Jag gillar att hitta på saker, medan dem hellre sitter hemma och kollar på film, spelar dataspel, läser eller bakar. Jag gillar att göra sånna saker med, men inte varje helg. Jag åkte med syskonen och spelade minigolf med Ingrid en gång och till en utsiktsplats, men det var också de enda utflukterna vi gjorde under den månaden jag bodde hos dem.

Men att jag inte trivs 100%, tycker att det är jobbigt, inte blir behandlad som en familjemedlem eller känner mig som en i familjen är inte orsaker som gör att man kan byta familj.

När jag påbörjade den här resan var jag väl medveten om att allt inte kommer att vara perfekt och att det inte finns någon värdfamilj som kommer stämma överens med min riktiga familj. Jag visste att det skulle bli svårt och annorlunda och just därför försökte jag ha så lite förhoppningar om året som möljligt, även om jag kände att familjen kanske inte var den bästa för mig redan när jag började maila med dem.

Så, om man ska byta familj känns det som att något stort måste hända, och det gjorde det också.

Att ta in en främling till sitt hem är för mig något väkdigt stort och helhjärtat, så därför har jag såklart undrat varför folk gör det. Öven om jag hade haft en superduperbra värdfamilj(som jag har nu) skulle jag fråga det, av ren nyfikenhet. Men inte bara det utan också varför de valde just mig, för jag måste väl ändå vara något speciellt med mig som gör att de valt just mig? Vad är det som gör mig så intressant? En sådan boost behöver man som utbytesstudent
i vissa lägen, och ett sånt läge kom.

Jag hade länge tänkt att det inte fanns någon anledning till att de skulle valt just mig eller ha en utbytesstudent, för då hittar man på saker med den personen och bryr sig om att den har det bra, det skulle i allaf all jag gjort.

När jag satt i källaren med min dator, kollade på tv, skypeade, bildereller gjorde ingenting grät jag. Och mina värdsyskon och de brydde sig inte ens om att fråga, de bara ignorerade det. Och när jag tjuter, även om jag försöker dölja det så hörs det.

vad långt det här inlägget blir, men det är vad ni bett om så ni får skylla er själva. Detaljerna är viktiga här.

Samtalet:

ulle jagfölja med Ingrid och hennes värdfamilj till Denver för bl.a. shopping och jag skulle också sova över där så jag fick skjuts av Laura, min värdmamma dit.

Vet inte varför jag tog tillfället, men jag ansåg väl att det var lämpligt då vi var ensamma. 

"So, how come you decided to bring a exchange student into your home?"

Fick svaret; "First we really didn't wanted to, but a friend of ours(min area rep) needed help with placements so we decided to help her."

Samtalet fortsatte och jag kom fram till att de inte gjorde det för att de ville ha mig, utan bara för att hjälpa min area rep. Att de fick välja mellan fem killar, men det vara bara en som de kund välja, då inte han var allergisk mot djur, men han blev vald av en anna familj innan de hann göra sitt val. De fick då 5 nya tjejer och av dem valde de mig.
Laura berättade för mig att hennes första oro var hur hon skulle sköta allt financielt(vilket förklarar varför jag fick betala för frimärken i hemmet, $1,32).
Vi satt i bilen utanför Ingrids hus i fem minuter och pratade om dessa saker och lite anrda personliga saker. Under hela samtalet lat jag ganska sur, men inte överdrivet. Det enda jag tänkte på var hur jag skulle börja tjuta så fort jag stigit ur bilen och sett Ingrid och hennes familj. Och så var det också, så fort jag såg dem började jag stortjuta.

Ingrids värdfamilj är en av de bästa, de erbjöd mig att stanna där tills allt var löst och vi ringde efter mycket om och men min area rep och berättade allt som hänt, nästa dag väntade ett möte med henne.
Ánledningen till att jag var ledsen berodde mest på att jag blev så chokad, nollställd och kände att allt var en lögn, de ville inte ens ha mig från början. Men allt stabiliserades ganska snabbt, var ju inte ensam. Jag hade ju Ingrid och hennes familj som verkligen stöttade mig och utan dem hade jag säkert varit kvar hos min gamla värdfamilj.

Mötet:

Redan innan mötet visste jag att jag skulle få byta värdfamilj. Jag, Debbie(area rep), Ingrid och Kim(hennes värdismammis) satt runt bordet och samtalde. Jag berättade hur det var i hemmet, hur jag blir behandlad osv. Debbie började gråta.

20min in i samtalet fick jag veta att min värdfamlj bara signat up sig på att vara en emergency family/welcome home family, vilket är 6 veckor.

Jag hade ingen aning om det här och såklart blev det här ännu en chock, som inte bara slutade med att jag grät, utan alla fyra satt gråtfärdiga vid bordet och tyckte synd om mig. Jag kände mig, igen, obehövd och som att ingen egentligen ville ha mig.

Alla tyckte att jag skulle stanna kvar hos Ingrid tills jag fått en ny värdfamilj, men det var inte alls vad jag tyckte. Även om inte familjen har varit den bästa för mig har de ändå öppnat sitt hus och hjärta för mig och då vill inte jag vara den otacksamma personen som bara vänder ryggen till och sviker dem utan att det förstår varför.

Jag åkte hem och dagen efter beslutade jag mig för att ta samtalet med Laura. Jag gick väl lite över gränsen, men om något opassande skulle nämnas såg jag till att spela in samtalet bara för att. (Tönt leker spion?!)
Jag berättade att det hon sa till mig sist vi sågs inte alls var passande, jag ska inte behöva veta hur hennes ekonomi är, hur svårt och lätt hon har det med vissa saker osv. Det var helt enkelt för rakt på. Jag berättade även att jag kommer byta värdfamilj. Jag berättade att jag ville berätta för henne face to face om hur jag kände istället för att bara dra utan att säga ett ord, vilket hon uppskattade. Jag beslutade mig för att stanna där tills jag fick en ny värdfamlij, även om jag kunde stanna hos Ingrid. Det kändes för hårt att bara försvinna så snabbt.

En vecka senare fick jag reda på att Ingrids familj hittat en ny famlij åt mig,Familjen Pomeroy. Tre timmar senare hade jag flyttat och sagt hejdå till familjen Ricks.

Allt låter kanske mer dramatiskt än det var, men med tanke på att jag gärna bytte familj gick processen igenom hyfsat smärtfritt. Det jobbigaste jag att lämna min skola och mitt volleyboll lag. Då min nuvarande värdfamilj bor på andra sidan staden.

Nu är jag hur lycklig som helst med min placering, min skola är bättre än min förra och värdfamiljen är av världsklass.

Det här tog ett tag att skriva, hoppas ni orkar läsa igenom det haha. Nu pumpkin
pie

Kommentarer
Postat av: Michelle

Herregud sån otur du hade med familjen! :( tur att allt löste sig till slut :) Hoppas du hare fint nu

kram kram

2011-10-10 @ 17:34:26
URL: http://www.michellefrennesson.wordpress.com
Postat av: s

hjärtat mitt, tänker på dig vet du

2011-10-10 @ 21:16:10
URL: http://septemberbarn.blogg.se/
Postat av: Farmor

Det här har Du hanterat sååå vuxet Lovisa! Jag är en stolt ffarmor och då menar jag det from the bottom of my heart! Gulle-dej och måtte allt bara fortsätta lika bra som det börjat om hos familjen Pomeroy. PoK, farmor

2011-10-12 @ 22:21:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0